För ett tag sedan var Alvin genomblöt när han kom in efter att ha varit ute i spöregn på dagis i sina polarn skalkläder. Tänkte inte mer på de, förrän jag läste på nätet att många hade problem med att dragkedjorna läcker och att det inte överensstämmer med vad polarn och pyret gått ut med. De har nämligen gått ut med att de är helt vattentäta och de är de ju inte nu.


Var iallafall inne på polarn och pyret med ett par skalbyxor och ett par zippbyxor och fick bästa servicen i kristianstad. Inga problem alls, bara lämnade in byxorna och fick ett presentkort på 1140 kr istället! Superduperbra! Blev en ny vindfleece till Alvin, i 110, svart. Tänkte jag skulle köpt 104, eftersom han har det på de mesta nu, men den fanns inte, så jag chansade och jo visst den är stor, men funkar helt klart. Det är ju inte såå länge till som det är läge för en sådan och den passar ju utan problem till våren också!




Använder ju iprincip inte alls regnkläder, även om de hänger ett ställ på dagis (som nog aldrig är använt), så det behövs ju vattentäta kläder som går att sitta i vattenpölar med (alvin gör det ofta nämligen).
Köpte ett par skalbyxor från lindex istället, fix, med samma vattenpelare som polarns 10 000 (förutom dragkedjorna är de suveräna), men ingen dragkedja i sidan, utan en liten "gylf". Priset var dessutom ganska lockande; 299 kr.
Så imorgon på dagis blir det invigning av fix skalbyxor :-)

Dagis verkar gå toppen för min lilla älskling nu. Imorse var han inte direkt ledsen, men sa dagis nej. Inga tårar vid lämning och de hade gått jättebra på dagen! Känns mycket bättre att han går en stund varje dag och verkligen kommer in i de. Pratar man med honom, så säger han att han vill till dagis, men att han vill äta hemma och då får det väl bli så, helt på hans villkor ett tag och de känns himla bra!
Skönt att få en liiiten stund utan trots..

För trots är absolut det som härjar här hemma. Skitjobbigt imellanåt och jag har jättesvårt hur jag ska bemöta det.
Idag när vi skulle gå hem (hade varit hos en kompis nere i knislinge), så ville han inte alls som jag ville, skulle gå och plocka alla sniglar han hittade (såklart, det var ju kul, men jag såg rengmolnet komma och ville hem). Satte honom i vagnen när jag tröttnade och gick hemåt. Ösregnade typ halva vägen och jag var genomvåt. Alice skrek och var trött.
Jag kan inte köra upp syskonvagnen för jävulsbacken som är här nedanför huset, så Alvin får alltid hoppa ur vagnen där och själv gå upp.
Han skulle såklart inte gå upp utan ställde sig vid sidan nere i backen och vägrade gå. Regnet de öste ner och jag ville bara hem, inte han uppenbarligen. Gick upp för backen och han började gå småå småå myrsteg. Sa till honom att om han inte kommer nu så går jag hem sålänge. Det brydde han sig inte om. Väntade på honom så att han kom upp för backen, bad honom skärpa sig, annars fick han gå och sova när vi kom hem.
Han skulle ju inte gå, ställde sig igen och stog blix still och bara skrattade åt mig. Då sa jag att nu går jag hem och började gå. När jag kom runt hörnan och han inte såg mig mer, blev han ledsen och förstog att jag faktiskt gått, så han skyndade sig ifatt mig och sen när vi kom innanför dörren, så skulle han ju absolut inte ta av sig skorna.


Det slutade med att Alvin gallskrek för att han var tvungen att ta av sig och Alice gallskrek för att hon var trött.. Tror de höll på säkert 30 minuter efter att vi kommit hem, men tillslut somnade Alice iallafall och Alvin fick jag tyst på genom att erbjuda ett bad.

Ja ibland kan faktiskt en trotsigt, snart 3-åring och en gallskrikande 1-åring få humöret att tryta. Gillar egenligen inte alls att "hota" med att nu går jag hem, men idag kändes de verkligen som att jag inte orkade något annat. Hade vi varit någon annanstans och inte i en backe, så hade jag tagit honom under armen, bärandes dit vi ska, så hade han fått vara hur arg han velat..

Tur att man älskar sina barn ändå ;)